"bob hnud"

Var och såg bob hund tillsammans med min flickvän på Cirkus igår. Av någon anledning så var bandets namn felstavat till "bob hnud" på det stora skynket som de hade bakom sig. Undertecknad tror att det kan ha varit deras inlägg i debatten om piratkopiering, där piratkopierade märkesvaror vanligtvis brukar komma med medvetet felstavade namn. Eller så gjorde man bara det för att folk ska ha något att undra över. Hursomhelst så var konserten jävligt bra, den blev lite seg i mitten men sedan tog den sig rejält mot slutet varav alla som hade sittplats ställde sig upp och började hoppa och studsa och sjunga med. Det var en mäktig känsla och riktigt snyggt gjort av bandet som vet precis hur man kan få alla i en lokal att bli helt galet glada, inklusive mig själv vilket var riktigt skönt eftersom det var länge sedan som jag var riktigt glad över något.

bob hund betedde sig som de brukade. Thomas, sångaren hoppade och dansade omkring som en tok samtidigt som han slängde med sin mikrofon och staplade upp högtalare som han hoppade ifrån. Gitarristen Conny (som jag träffat på tåget och har som kompis på Facebook) sprang också omkring, gjorde kullerbyttor och lät resten av bandet leka med hans gitarr i pauserna och var mest sprallig över att han spelade på hemmaplan. Syntaren Jonas (som för övrigt är min syrras polares morbror) hade skön valrossmustach med tillhörande khakifärgad skjorta, shorts och safarihatt. Nye trummisen Christian fick klart godkänt och skötte det hela snyggt. Andre gitarristen Johnny (som jag också träffat på tåget) stod mest still i sin röda hawaiiskjorta och sina muttonchops. Bassisten Mats (som är styvfarsa till en f.d. klasskompis halvbror) stod mest still och gjorde inte så mycket. Jag antar att det är för någon måste behålla lugnet på scenen...

Två förband spelade också innan, Pascal och Robert Johnsson and the Punchdrunks. Det förstnämnda var bland det tråkigaste jag hade både hört och sett. Alla låtar bestod av höga vrål i falsksång med ett ständigt upprepande av samma tre textrader om och om igen. Detta i en halvtimme. Det hade man klarat sig utan, passade på att gå på muggen då istället för mitt under huvudkonserten som mina radgrannar gjorde stup i kvarten. Efter det spelade Robert Johnsson, tillsammans med en blekfet syntare i silverfärgad brottningsmask som sprang fram och tillbaka över scenen samtidigt som Robert Johnsson spelade på sin gitarr med förinspelad bakgrundsmusik. En liten besvikelse eftersom jag hade sett fram emot att se ett helt band spela supersnabb intrumental surfrock. Bortsett från det så var det en lyckad kväll överlag.

Recension av konserten: http://www.svd.se/kulturnoje/musik/artikel_2830781.svd