onsdag 5 oktober 2011

Zombie-historia

För en dryg månad sedan fick jag en idé när jag vaknade på morgonen. Efter att ha tittat på filmer som Shaun of The Dead, Zombieland och tittat på serien The Walking Dead, så blev jag inspirerad. Jag skrev då ner lite grejer till en eventuell novell med zombie-tema. Hade tanken att blanda vardagsliv med förekomsten av zombies, så det blev något av en halvbiografisk grej med zombie-tema blandat med saker jag sett och läst om i nyheterna. Härunder kommer ett litet smakprov. (Jag valde medvetet att inte använda ordet "zombie" i min historia, men jag kom inte på något bättre ersättningsord än "miffo", så det fick bli så...)



Klockan är tjugo minuter i nio på morgonen, solen har gått upp, det är en tisdag i september och jag har precis vaknat. Tove har tagit sig till jobbet vid Odenplan på skolan som hon jobbar på. Idag har hon med sig sitt jägargevär hon fick i födelsedagspresent av sina föräldrar. Farsan fyllde år igår och var hemma hos oss i vår lilla etta i Årsta, han hade med sig sin tjej och vi åt scones och drack te. Jag glömde att köpa bakpulver till dom, men det var rätt tjockt med miffon ute och jag hade inte riktigt tid med att vända om till matbutiken. Men sconesen blev bra ändå. Farsan hade köpt ny bil, en stor Skoda med fyrhjulsdrift, han körde fast med sin gamla bil förra vintern när han körde över ett gäng miffon, så han behövde en bil som kunde ta sig bra fram. Jag tyckte det lät som en bra idé.

Jag kliver upp och beger mig mot badrummet för att göra min vanliga morgonrutin på toaletten. Öppnar fönstret för att släppa in lite frisk luft och för att lyssna hur många miffon som är ute och rör sig. Jag hör några stön och lite hesa andningar, men inte så många, det är en vanlig relativt lugn tisdag. Sätter igång tv:n och tittar lite på text-tv. Läser om att derbyt mellan Djurgården och AIK på Söderstadion fick avbrytas i tjugo minuter i går efter att några miffon tagit sig in på planen, de hade tydligen lyckats rymma från cellen under stadion. De hade Hammarbytröjor på sig och var med största sannolikhet offren som blev kvar efter förra veckans attack efter matchen mellan Bajen och Malmö FF. Supportrarna jublade när spelarna välte en av målburarna över dom. Sidlinjedomaren fick sedan äran att avsluta jobbet när han drog fram sitt tjänstevapen (något som alla fotbollsdomare numera måste ha på sig efter tragedin förra hösten då Tobias Hysén blev attackerad av ett miffo när han skulle lägga en hörna under en match mot Elfsborg.) Matchen kunde sedan fortsätta och Djurgården vann med 1-0.

Sedan börjar de lokala tv-nyheterna där det rapporteras om att en man hittats i en bil i Östberga. Han hade tydligen kört in i ett antal andra bilar innan han själv stannade. Polisen misstänker att han blivit biten innan han tog sig in i bilen och kört iväg. De sköt sedan mannen direkt på plats. Trafikrapporten var rätt lugn denna morgon, ett pendeltåg blev försenat med femton minuter efter att ha kört över ett miffo som gick över spåret vid Tumba station. På E4 mot Södertälje hade en leverans från Arla vält efter att ha kört in i en grupp miffon och skapat långa köer, det har inte rapporterats om vad som hänt föraren eller om de som satt i köerna har klarat sig. Det jag vet är att matbutikerna i det lilla som är kvar av Södertälje inte kommer få sin mjölk i en månad framöver.

Tar på mig min morgonrock och beger mig mot köket för att äta lite frukost. Idag fick det bli lokalproducerad (som då betyder: odlad i fönstret) vattenkrasse på lite knäckebröd från 2009 som jag hittade i ett förråd i källaren, det smakade hemskt men det fick gå ändå. Jag klär sedan på mig och förbereder mig inför att ta mig till jobbet. Jobbet som tågmästare på SJ har blivit mer tacksamt sedan miffona började dyka upp. Tågen är alltid överfulla, men alla är jätteglada och tacksamma över att få komma ombord och betalar sina biljetter utan att klaga, bara för att få vara skyddade från omvärlden, om ens för en liten stund. Jag ska jobba på tåget till Mora idag, det är trevligt, Dalarna är en av få landskap i Sverige som hittills varit relativt skonade från miffon, och där man fortfarande kan gå utomhus obeväpnad. Gotland är av förståeliga skäl det enda landskapet som är helt fritt från miffon.
När jag satt på mig min regnkappa och är halvvägs på väg ut genom dörren upptäcker jag att morgontidningen inte dykt upp hos grannen. Jag misstänker att tidningsbudet blivit attackerad igen. Innan jag stänger ytterdörren kommer jag på att jag glömt min machete i badkaret, den har legat och torkat efter att jag gjort rent den efter gårdagens inhandlande av sconesingredienser. Jag sätter i hörlurarna till min I-pod och trycker på hissknappen. Det tar en stund för hissen att komma eftersom jag bor på tolfte våningen. När hissen väl kommer upp tittar jag en extra gång igenom fönstret till hissdörren för att försäkra mig om att det inte står någon där inne. Nyligen så gick inte ytterdörren till huset i lås riktigt och ett miffo tog sig in och ställde sig i en av hissarna och åt upp en av grannarna längre ner i huset. Lyckligtvis så lyckades brevbäraren som jobbade då, slå ihjäl miffot med sin postväska och sedan ringa till polisens specialstyrka för odödas verksamhet (SOV, i korthet) som tog hand och avlägsnade det som var kvar av grannen.

Hissen åker sedan ner till bottenvåningen och jag öppnar försiktigt dörren. Det är tomt i entrén, dörren till tvättstugan är stängd och jag hör inget misstänkt. Beger mig mot porten och öppnar utkiksluckan för att se hur läget är utanför. Trädgårdsmästaren i föreningen klipper gräset i sin tungt förstärkta dieseldrivna åkgräsklippare, jag ser hur han kör över några miffon som en annan granne kvällen innan lyckades kapa av benen med en häcksax. Det ser ändå rätt bra ut och jag öppnar porten och tar mig ut. I mina hörlurar dundrar Prodigys låt Firestarter och jag börjar springa mot tvärbanan för att ta mig till jobbet. På parkeringen som jag passerar står det ett antal parkerade bilar, några övergivna och några utbrända. Innehavaren till den svarta raggarbilen döpt ”Bagdad Bob” hittades för ett drygt år sedan i sin bil, inlåst efter att ha blivit biten och sedan själv blivit ett miffo. Den bilen blev sedan då bortforslad av SOV.

Toves föräldrar har varit i Malung i Dalarna för att leta efter en stuga som de kan åka iväg till. De säger att de båda behöver komma iväg från att varje morgon och kväll skjuta av miffon som tagit sig in på deras tomt i jakt på friskt människokött att konsumera. De är också trötta på att höra sina settrar skälla nätterna igenom när de hör miffon röra sig omkring huset på nätterna. För säkerhets skull så tog de med sig ett gevär när de begav sig mot Dalarna, de körde över några miffon utanför Sala, men annars så var det rätt lugnt sa dom.

Smittskyddsinstitutet kom nyligen med en teori om vad som orsakade utbrottet av miffon i detta land. Under 2009 då svininfluensan härjade blev Sveriges befolkning rekommenderade att vaccinera sig mot detta virus. Någonstans på vägen under vaccinationsvågen så hände det något som de inte kan förklara och viruset muterade tillsammans med det vaccin som skulle skydda de som tog det. Man misstänker också att det blivit något fel på just de leveranser av vaccin som kommit till Storstockholmsområdet. Dåvarande Folkhälsominister Maria Larsson avgick efter att medierna beskyllt henne för att vara ansvarig för de felaktiga leveranserna.

Tove har börjat kolla på en ny säsong av Big Brother på TV11. De försökte återuppliva det gamla uttjänade programkonceptet genom att byta ut deltagarna mot miffon istället, i hopp om att det skulle höja tittarsiffrorna. Produktionsbolaget Endemol hade på egen hand fångat in femton miffon i olika storlekar och låst in dom i ett hus i slakthusområdet i Johanneshov. De tyckte säkert att de var roliga när de valde just det området som inspelningsplats. Kanal 5 har även de, miffon i ett av sina program. Ett sportigt lekprogram där ”deltagarna” ska utöva olika sporter under förnedrande former. En av grenarna var någon bisarr form av löpning där man använde Idolvinnaren Daniel Lindström som någon form av lockbete. Allt detta kommenterat av Hans Wiklund och Felix Herngren. Såg en ny ICA-reklam häromdagen. De har en ny karaktär som heter Margit. Margit är en 50-plussare som blev biten av ett miffo förra månaden och nu själv blivit ett. Visst, tanken om att alla typer av människor är välkomna att jobba på ICA är god, men jag skulle helst inte vilja bli biten i halsen när jag frågar var jag kan hitta den laktosfria grädden. 

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar